När jag var liten var jag rätt ofta på biblioteket i Sätra och lånade så många serieböcker man fick (max två stycken i taget). Ofta var de olika Lucky Luke-albumen utlånade, men då och då fanns något av dem inne och då blev jag glad. De var nämligen mina favoriter, tillsammans med Mumin-serierna. Kan långfilmen Lucky Luke av James Huyh få mig att att känna samma glädje?
Svaret är nej.
Filmen ser rent visuellt riktigt bra ut. De flesta miljöerna och kläderna känns helt rätt, och följer seriernas typiska anakronismer bra med en tydlig noggrannhet i detaljerna. Men det är egentligen allt. Filmen verkar själv inte riktigt ha bestämt sig för vad det är för slags film. Den är ibland ren slapstick, ibland western-pastisch, och ibland ett ångestfyllt hämnddrama. Filmen har alltså ingen tydlig linje.
Den amerikanske presidenten vill se till att bygget av den trans-amerikanska järnvägen ska säkras. De östra och västra bandelarna kommer att mötas i den lilla staden Daisy Town som därför bör rensas från brottslingar. Lucky Luke anlitas för att göra jobbet, och det passar bra eftersom Daisy Town även är hans hemstad. Den styrs numera av den storspelande ärkeboven Pat Poker, så konflikt är att vänta. Dessutom dyker Billy the Kid, Jesse James och Calamity Jane upp. Element och personer från ett antal seriealbum dyker upp och blandas samman, och Lucky Luke själv får kanske tillfälle att hämnas sina föräldrars mördare, eller dra sig tillbaka och bilda familj, eller jobba som sheriff, eller… Filmens handling har alltså inte heller någon tydlig linje.
Jag undrar om det inte hade varit bättre att helt enkelt göra en filmversion av ett enda album, istället för att blanda ihop allt till ett sammelsurium. Den filmen hade förmodligen fungerat, för historierna är ju en stor del av det som gjorde att seriealbumen fungerade så bra.
Det kan också vara så att jag är trettiofem år äldre.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.