Month: December 2025

Efter en lång rad äventyr 1918 under slutskedet av det stora kriget råkar en tafflig soldat, som slåss för den förlorande sidan (Tomanien), till slut ut för en svår olycka. Den får honom att tappa minnet. Han hamnar därför på sjukhus i många år, vilket gör att han missar alla förändringar som under tiden skett i hemlandet. En mustaschprydd diktator, Adenoid Hynkel, har tillsammans med sina två goda hantlangare Garbitsch och Herring tagit över makten, och infört starka antijudiska regleringar samt infört starkt militärt styre. Det hade varit bra att veta för den tidigare soldaten i och med att han är judisk. Han var barberare i det civila och han återvänder till slut till sin salong, som stått igenbommad i alla år. Sakta men säkert börjar han förstå vad som händer och börjar sin kamp för att överleva i gettot.

Diktatorn kan vara Charlie Chaplins mest omtalade film. Den kom ut 1940, vilket var rätt långt innan USA gick in i kriget, och det är tydligt att han insåg vart det var på väg att barka i Europa. Som satir är filmen oerhört trubbig. Det är solklart vilka som är måltavlorna och vad de står för. Filmen är i sig ganska splittrad med två samtidiga handlingar efter de inledande krigsscenerna: Barberarens liv i gettot, och diktatorns aktiviteter i sitt palats. Tempot är ojämnt genom filmen, och en del av slapstick-komedin skär sig rejält mot det mycket mörka allvaret som finns i botten. Som film betraktat upplever jag Diktatorn som måttligt bra, men filmen är mycket viktig på andra sätt som inspiration till hur man kan förhålla sig till diktaturer med godtyckligt utpekade motståndare som “försvinns”. Det är där filmens styrka sitter.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Exit Through the Gift Shop är en ganska ovanlig film i och med att den är skapad av gatukonstnären Banksy. I filmen påstås det att den ursprungligen var tänkt att vara en dokumentär om Banksy själv, men att han tog över klippandet och ledningen för filmen då han ansåg att dokumentärfilmmakaren var en betydligt mer intressant person. Thierry Guetta var en man som filmad allt, överallt, alltid. Han kom via en kusin i kontakt med ett antal av de mera kända gatukonstnärerna i Kalifornien, och han filmad dem under deras arbete. Han påstod att han arbetade med en dokumentär om gatukonstnärer, och det lät honom helt enkelt vara med och filma. Det enda problemet i sammanhanget är att bara filmade, och gjorde inte något vettigt av materialet. Därför passade Banksys “myteri” in på bästa sätt.

Filmen är rätt intressant på flera sätt. Dels att den faktiskt dokumenterar bakgrunden till flera av de kända gatukonstnärerna, men också för att den överraskar. Det finns ett par vändningar i historien som överraskar så pass mycket att man börjar tro att det filmen egentligen i sig själv är en konstinstallation av Banksy. Hur som helst så skulle i alla fall jag vilja att det som skildras är på riktigt. Livet skulle vara så mycket roligare då. Det är nämligen mycket humor inblandat.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.