Holy Spider

För tjugo år sedan härjade en seriemördare, the Spider Killer, i den för shiamuslimerna heliga staden Mashhad. Han ströp sina offer, kvinnliga prostituerade, i deras egna sjalar och dumpade dem senare på olika ställen utanför staden. Ali Abbasis mörka thriller Holy Spider bygger på den historien.

Filmen inleds med att man får följa med en prostituerad på sin vandring genom stadens nattliv på jakt efter pengar. Efter ett ha betjänat ett antal kunder plockas hon upp av en man på motorcykel, som tar hem henne till sin lägenhet och stryper henne i lång och outhärdligt obehaglig filmsekvens. Därefter får man dels följa en kvinnlig kriminaljournalists efterforskningar kring dödsfallen, och dels mördaren själv i hans vardagsliv med fru och tre barn. Det hinner under filmens gång ske flera obehagliga strypningar innan mördaren kan ringas in och fångas.

Bortsett från det visuellt obehagliga kring själva strypningarna är filmen även obehaglig på många andra plan. Mördaren är obehaglig i sig eftersom han tycker att han gör samhället en tjänst som rensar bort monstren från gatan, men obehagligt nog verkar rätt stora delar av stadens invånare, inklusive polis, hålla med honom om det. Holy Spider är inte det minsta subtil, utan är väldigt tydlig med att peka på politiska aspekter och, inte minst, organiserat statsstött kvinnoförakt.

Om man står ut med de obehagliga scenerna är filmen helt okej fram tills den närmar sig slutet, då den blir riktigt bra. Det är då berättelsen, filmens själva poäng, tar fart. Innan dess får man nöja sig med ett par mycket välgjorda personskildringar av filmens båda huvudroller.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Brustna omfamningar

Harry Caine är namnet som en manusförfattare har tagit sig som en nystart i sitt numera blinda liv. Han lever tätt ihop med sin agent Judit, och hennes son Diego hjälper till med manusarbetet. Han får veta att en gammal finansman gått bort, och senare dyker dennes son upp och vill ha ett manus till en film, men Harry vägrar. Allt eftersom börjar han i samtal med Diego gå igenom den långa historien varför han inte vill ha något alls att göra med rikemanssonen. Det är en lång historia som går tillbaka till det tidiga 1990-talet (filmens nutid ät runt 2009) då Harry levde under sitt riktiga namn och var en framgångsrik filmregissör, och då hans vägar korsade affärsmannens älskarinna Magdalena. Det är en het, passionerad och olycklig, men också synnerligen dramatisk, historia som kommer upp till ytan.

Pedro Almodóvars Brustna omfamningar är en fascinerande film. Rent atmosfärsmässigt balanserar den mellan film noir och melodrama, men mycket av handlingen skulle också kunna höra till en TV-såpa. Dock en mycket välskriven sådan, för berättelsens många trådar håller ihop bra, och följer någon slags inre logik. Den är fylld med ingredienser som droger, prostitution, död, hämnd, sex, misshandel och fixering, men ändå gjord med gott humör. Almodóvar hade en historia han verkligen ville få till, och samtliga skådespelare hjälpe till på ett bra sätt. Brustna omfamningar är ett stycke filmisk underhållning, som dessutom ser bra ut.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Mythos

Mythos by Stephen Fry

It seems that an educated man is expected be well versed in Greek mythology, at least in the western world. For me, however, the impression has been that it is just a long list of names of gods, half gods, creatures and people doing strange things for no obvious reasons. Stephen Fry’s book Mythos then seems to be a convenient way for me to reach the status of educated.

In Mythos Fry has collected a set of his favourite stories from the Greek traditions and retells them in a very good mood, keeping in line with the book’s subtitle The Greek Myths Retold. There are however no new interpretations; the stories are simply told once more. This was good news to me, because it turned out that I actually knew almost all stories from before, and therefore can consider myself pre-educated.

The book is rather useless as a reference book, because it jumps quite generously in time and tend to organise the stories in a loosely thematic manner. It makes the book feel like a session of the author telling anecdotes in the order they occur to him. And since the author is Stephen Fry, it is a very entertaining session. The selection of stories is certainly not complete, many constellations in the night sky are absent from the book, and it is also a bit unbalanced where some are significantly more fleshed out than others. Mythos is thus a bit messy to read, but it is an entertaining mess.