Sandra Voyter är en framgångsrik tysk författare. Hon intervjuas av en nyfiken litteraturvetare hemma i huset i de franska alperna, dit hon flyttat med sin make och deras son. Samtalet störs av att maken spelar en hemsk calypso-remix av en 50 Cent-låt på högsta volym och på repeat, så litteraturvetaren måste avbryta intervjun och fara iväg, samtidigt som sonen, som är gravt synskadad efter en trafikolycka, har gått ut med hunden. När han kommer tillbaka ligger pappan död på backen utanför huset. Vad har hänt?
Mer än vad jag skrivit här ovanför behövs inte för att sätta handlingen i en riktigt bra film, som Fritt fall av Justine Triet. Resten av filmen rör sig kring utredningen av händelsen, och den påföljande rättegången. Man får veta allt mer om ett äktenskap som hamnat i kris, och om hämmade livsdrömmar. Man får lov att fundera på hur mycket av en själv som författare lägger i sina böcker, och om man ens kan lita på författare som vittnen. Ingen av sidorna i rättegången är består av lysande juriststjärnor, och alla tolkningar av situationen färgas av de egna erfarenheterna. Det blir därmed en en lysande rättegångsfilm, och det känns som att varje scen som spelas, och till och med varje bildvinkel, är vald för att tydliggöra ambivalensen kring vad som egentligen hände i alphuset. Man får inte heller glömma bort de lysande skådespelarinsatserna i Fritt fall. Filmen har vunnit en hel del priser, och det är den värd.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.