Julmust

Julmust: historia, hemligheter, hajp av Anna Carlstedt

Det är inte någon hemlighet att jag gillar julmust, men jag har inte ägnat särskilt mycket tid till att finna information om drycken. Därför får jag känna mig tacksam för att ha fått boken Julmust, skriven av Anna Carlstedt, i present.

Den fullständiga titeln är Julmust: Historia, Hemligheter, Hajp, så man skulle kunna tro att det är en beskrivning av bokens innehåll, men boken håller sig på betydligt bredare nivå. Det finns allmänna historiska beskrivningar av julfirande, julmat och inte minst juldrycker. Eftersom receptet till den klassiska julmustessensen från AB Roberts är synnerligen hemligt så famlas det en hel del i mörkret vad gäller innehållet i den mörka drycken, så de utlovade hemligheterna i undertiteln förblir tyvärr hemliga. Istället beskrivs de klassiska julkryddorna tämligen ingående, med ett antagande att dessa ingår i blandningen. Den viktigaste poängen dyker i alla fall upp: faktumet att julmusten bara konsumeras under en begränsad tid av året gör att den känns lite speciell, och att öppnandet av julens första must blir lite extra högtidlig.

Julmust är en trevlig liten bok att läsa och lära sig lite måltidshistoria, och den är rikligt illustrerad med gamla etiketter, och då inte bara till olika julmustsorter utan även andra intressanta drycker. Jag hade gärna sett en lite större bok, men julmust är uppenbart ett ganska svårt ämne att göra djupare analyser av eftersom dess själva essens är superhemlig.

Vågen

Att få se en norsk katastroffilm är faktiskt ganska uppfriskande. Vågen, av Roar Uthaug, handlar om den verkliga faran från att fjällmassivet Åkerneset ska spricka, falla ner i Geirangerfjorden och ge upphov till en flodvåg som skulle kunna bli uppemot 40 meter hög.

Filmen handlar om Kristian som är geolog och arbetar med att övervaka sprickan i Åkerneset. Han har dock fått ett bättre jobb inom oljeindustrin, så han och hans familj är precis på väg att packa ihop sitt hem för att flytta från den lugna, men turisttyngda, fjorden till Stavanger. Sista dagen på jobbet visar sensorerna runt sprickan plötsligt att grundvattnet helt har försvunnit, vilket först tolkas som ett sensorfel, och så var alla nöjda med det. En plötslig insikt av Kristian gör att kollegorna kollar upp sensorerna, och det visar sig att kablarna till dem är avslitna. Berget har börjat röra på sig, men chefen är inte beredd att slå larm ännu. Han visar sig ha fel, katastrofen inträffar och en jättevåg drar fram genom fjorden. Kristian måste nu rädda sig själv och sin familj och alla andra från en säker död.

Vågen är tämligen förutsägbar, men ändå riktigt spännande. Ganska länge håller den sig även åt det trovärdiga hållet, men fram emot slutet vandrar den iväg åt det orimligare hållet, men då gör det inte längre något eftersom man redan har hunnit engagera sig i Kristians familjemedlemmars öden. Filmen tar ganska god tid på sig innan det drar ihop sig, men under den tiden kan man njuta av fina miljöer. Det kittlar också lite att jag besökt Geiranger utan att veta hur nära katastrofen den lilla byn ständigt lever.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Priscilla

En vecka efter att a sett en Elvis-film skulle det kanske passa bra att se en biografi om hans fru Priscilla. Sophia Coppolas film heter passande nog Priscilla, och den skildrar hennes tristess på ett ganska tråkigt sätt.

Den mycket unga Priscilla Beaulieu (14 år) lever ett rätt tråkigt liv på en Amerikans militärbas i Västtyskland där hennes pappa var stationerad. Elvis Presley (24 år) gör militärtjänst i samma område och de träffas på en tillställning 1959, varvid Elvis fäster sig vid henne vilket Priscillas föräldrar motsätter sig. Priscilla och Elvis brevväxlar, och på så vis hålls hennes ganska typiska tonårsförälskelse vid liv. 1962 övertalas föräldrarna att låta dem ses igen, vilket sker med en lyxig resa till USA. Det tar inte lång tid innan hon stannar för gott, men Elvis är kontrollerande och lynnig, och det blir ett riktigt instängt liv i den stora lyxvillan. De gifter sig, men inte så mycket händer. Det är trist, och efter ett par år väljer hon att gå sin egen värld medan Elvis karriär rasar vidare.

På ytan är filmen bra, med en fantastisk skådespelarprestation hos huvudrollen. Kläderna och miljöerna är nära nog perfekta, men det är en erbarmligt tråkig film. Den bränner aldrig riktigt till och blir intressant, utan i stället känns det mest som ett antal händelser på rad utan egentligt deltagande från Priscillas sida. Jag misstänker att filmen Priscilla lider av att Priscilla Presley är medproducent och har lite för mycket respekt med sig.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

King Creole

King Creole är en av Elvis Presleys stora hitlåtar och någonstans i bakhuvudet visste jag att den kom från en film, men inte något mer om den filmen. Därför var det trevligt att få möjligheten att se King Creole, som dessutom sägs vara den enda film med Elvis som han själv tyckte var något att hänga i julgranen. Michael Curtiz stod för regin, och han känns lite anonym idag trots att han var verksam i bortåt 50 år och låg bakom drygt 170 filmer inklusive Casablanca.

Filmen handlar om en high-schoolstudent, Danny Fisher, som måste arbeta med att städa en bar både före och efter skoldagarna för att få ihop pengar till sig själv, samt pappa och syster. De bor i en lägenhet i New Orleans franska kvarter. En morgon räddar Danny en kvinna från en otrevlig uppvaktare, vilket i slutänden leder till att han sparkas ut från skolan och omedelbart hamnar i dåligt, kriminellt sällskap. Samtidigt upptäcks att han har sångartalang och får ett jobb som sångare på nattklubben King Creole. Det finns förstås olika grader av skumrask i nattklubbslivet, och stackars Danny dras in i en härva med mycket pengar inblandade. Men han kan ju i alla fall sjunga.

Filmen är en klassiker mest för hitlåtens skull. I övrigt drar King Creole åt alla möjliga håll. Den är kompetent gjord, men handlingen känns rätt spretig med ganska många klyschor inblandade. Trots det så blir det spännande fram emot slutet, för det är inte helt lätt att se hur det ska kunna finnas någon väg ut ur trasslet för den stackars välsjungande, men ack så trulige, Danny.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Sound of Music

Filmen Sound of Music fyller 60 år i år, vilket ju är trevligt eftersom det ger en tydlig anledning att åter se den. Det är ju så fascinerande med en musikalfilm där så gott som alla melodier är välkända och trallvänliga. Det är till och med svårt att inte sjunga med emellanåt. Robert Wises film, som bygger på musikalen med samma namn av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein, är på så sätt en riktig klassiker. Filmen är dessutom ordentligt påkostad med utmärkt foto, som dessutom restaurerats, men är den egentligen bra?

Salzburgaren Maria vill bli nunna, men är lite för odisciplinerat känslosam för att passa i ett kloster. Därför skickas hon ut att bli guvernant hos en pensionerad änkling och sjöofficer, von Trapp, med sju barn. Relationen mellan mellan Maria och familjen von Trapp kärvar till en början, men tids nog blir allt bättre. Tyvärr blandar sig politiken in i tillvaron, och Österrike ansluts till sitt aggressivt expanderande grannland Tyskland vilket betyder att von Trapp tvångskommenderas till tyska krigsflottan. Han vägrar, och familjen tvingas fly.

Tar man bort sångerna från filmen blir det inte så mycket kvar, men jag tycker nog att även filmens handling är tillräcklig för att göra filmen sevärd. Man får lov att offra lite djup och tåla en smula sötma för att få sångerna serverade. Det är ju ändå sångnumren som är filmens själ.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

The Bird King: An Artist’s Sketchbook

Bird King: An Artist's Sketchbook by Shaun Tan

The Bird King: An Artist’s Sketchbook is a collection of sketches by Shaun Tan, plus some comments, giving a bit of insight into his creative process. It is, for instance, interesting to see the story in Cicada, which I loved, as preliminary drawings and snippets.

I love Tan’s style of art, and his way of using it to tell stories. Since this book is a collection of sketches, we see unfinished art and story snippets only. This makes it possible to folloow the processes, but that also makes the collection lack a bit of coherence. It makes more sense to use the book as an addition to other works by Tan instead of a book on its own.