Pizzeria Roma är i stort sett den enda servicen som finns kvar i den lilla tätorten någonstans i gränstrakterna mellan Gästrikland och Hälsingland, och den fyller en viktig funktion som samlingspunkt för svetsarna i den lokala verkstaden JB Maskin. En av dem är Magnus. Han har passerat de sextio, och har jobbat på samma ställe hela sitt yrkesliv. Han är frånskild, hans dotter pluggar i Stockholm, han försöker ta väl hand om sig och han tillbringar mycket tid ute i naturen. Allt är egentligen ganska bra, men ryggen har börjat krångla så han måste sjukskriva sig. Det blir ganska ensamt, men vännerna finns kvar- framför allt Kenneth som alltid varit vid hans sida. Kenneth har redan varit sjukskriven ett bra tag, men han har i alla fall en hustru som sällskap.
När man kort beskriver handlingen i Pizzeria Roma, av Elin Persson, kan den framstå som en ganska dyster och mörk roman, men det är inte sant. Magnus tillvaro skildras med stor ömhet och värme, och med en dialekt jag känner mig hemma med. Vardagens dramatik är huvudingrediensen, och man kommer Magnus riktigt in på skinnet under romamens gång. Det är en en bra och läsvärd bok som möjligen lider lite av att vardagslunken kanske lunkar på lite långsamt i mitten av boken. Det finns också ett par oavslutade sidohistorier jag gärna skulle vilja ha lite mer utvecklade, men boken fungerar bra ändå som ett stycke ur livet.