Mästaren och Margarita

Mästaren och Margarita

Michael Lockshins film Mästaren och Margarita är en rätt märklig skapelse. Det kan man i och sig förstå då den ju bygger på Mikhail Bilgakovs fantastiska roman med samma namn, men filmen handlar dessutom om författaren, ej namngiven men torde vara Bulgakov, som i 1930-talets Moskva suddas ut ur författarsammanhanget av ideologiska skäl och därmed inte har något sätt att överleva. Han börjar, inspirerad av sin älskarinna Margarita, arbeta på en satirisk roman som omtolkar hans liv och han får allt svårare att skilja mellan verkligheten och romanen. Filmen har också i sig en märklig bakgrund då den gjordes, med stor budget, i Ryssland som en omtolkning av den nutida politiska censurfyllda situationen i landet. Filmen var färdigfilmad när Ryssland invaderade Ukraina 2022, men premiären sköts upp ett par år på grund av kriget. När den släpptes, 2024, blev den en stor succé i Ryssland, samtidigt som den motverkades på ett sätt som speglar filmens innehåll.

Filmen Mästaren och Margarita är rätt mastig, eftersom historien rör sig på många plan som blandas samman och filmen helt enkelt är riktigt lång, 156 minuter. Den känns också synnerligen aktuell med sin spegling av ett repressivt samhälle. Det fina fotot, de utmärkta skådespelare och de fina surrealistiska effekterna, lyfter också filmen, som är av den typen att den borde ses om för att man ska få nya ledtrådar till hur den ska nystas upp. Den kräver i alla fall att man samtalar efteråt för att åskådarna gemenskap ska få ett bra grepp om vad som egentligen hände.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Värn

Skriften Om kriget kommer skickades till alla svenska hushåll för att se till att informera om hur vi ska bete oss i händelse av krig. I Skåne tog daglönaren Karl-Göran Persson stort intryck av texten och bestämde sig för att bygga en fästing för att skydda sig, och de han kände, när kriget skulle komma. Han samlade skrot från trakten för att armera väggar och tak, och arbetade i många år på att färdigställa sitt värn. Det är om honom som John Skogs film Värn handlar.

Det är i för sig inte så mycket handling i filmen, utan mest blandade ögonblicksbilder från Karls tillvaro när han släpar skrot, smälter bildäck, och smetar betong på sitt bygge, men också när han leker med traktens barn och deltar i bygdens festligheter. Han är en särling och egendomlig, men han är också en del av samhället och eftertraktad som arbetare när behov finns.

Filmens foto, stillsamma svartvita bilder fångad på äkta film, är riktigt enastående vackert. Många vackra och detaljerade bilder och kamerapanoreringar över landsbygd, landsbygdsliv och aktiviteter. Det kan upplevas som märkligt att en fransk skådespelare spelar huvudrollen, men Denis Lavant gör en riktigt fin och nyanserad tolkning av särlingen på skåneslätten. Det man kan skulle kunna anmärka på är att filmen både är långsam och saknar handling, så den är inte något för den otålige. Om man däremot slappnar av lite mera så är Värn en mycket vacker, originell och sympatisk upplevelse. Ett konstnärligt verk om rädsla och gemenskap.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.