Skriften Om kriget kommer skickades till alla svenska hushåll för att se till att informera om hur vi ska bete oss i händelse av krig. I Skåne tog daglönaren Karl-Göran Persson stort intryck av texten och bestämde sig för att bygga en fästing för att skydda sig, och de han kände, när kriget skulle komma. Han samlade skrot från trakten för att armera väggar och tak, och arbetade i många år på att färdigställa sitt värn. Det är om honom som John Skogs film Värn handlar.
Det är i för sig inte så mycket handling i filmen, utan mest blandade ögonblicksbilder från Karls tillvaro när han släpar skrot, smälter bildäck, och smetar betong på sitt bygge, men också när han leker med traktens barn och deltar i bygdens festligheter. Han är en särling och egendomlig, men han är också en del av samhället och eftertraktad som arbetare när behov finns.
Filmens foto, stillsamma svartvita bilder fångad på äkta film, är riktigt enastående vackert. Många vackra och detaljerade bilder och kamerapanoreringar över landsbygd, landsbygdsliv och aktiviteter. Det kan upplevas som märkligt att en fransk skådespelare spelar huvudrollen, men Denis Lavant gör en riktigt fin och nyanserad tolkning av särlingen på skåneslätten. Det man kan skulle kunna anmärka på är att filmen både är långsam och saknar handling, så den är inte något för den otålige. Om man däremot slappnar av lite mera så är Värn en mycket vacker, originell och sympatisk upplevelse. Ett konstnärligt verk om rädsla och gemenskap.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.