Jaakko sitter i sin lägenhet och har det riktigt tråkigt. Han har drabbats av en aggressiv form av multipel skleros som gjort honom rullstolsbunden och blind. Han har funnit en samtalspartner, Sirpa, som han ringer till varje dag och diskuterar allt möjligt med, men mest film. Han har en stor filmsamling, men kan förstås inte längre se dem. När Jaakko vinner lite pengar så bestämmer han sig för att söka upp Sirpa för att överraska henne, speciellt som hon . Det är en riskabel resa när man varken ser eller kan förflytta sig av egen kraft.
Den blinda mannen som inte ville se Titanic har en ganska omständlig titel som kanske kan skrämma bort folk, om inte den mörka känslan grundhistorien gör det. Det är lite synd för Teemu Nikki har gjort en säregen och bra film. Jaakkos blindhet och utsatthet förmedlas i filmen genom att hans ansikte hela tiden är i fokus. All omgivning är suddig, så det är bara via ljudet som omvärlden finns till. Filmen tar ganska god tid på sig att komma igång, men det behövs för man ska hinna få en god bild av hur hans liv är innan han ger sig ut i världen. Man fattar tycke för den stackars mannen, som skildras lysande av Petri Poikolainen som lider av samma sjukdom. Det är ett bra drama i den lilla skalan.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.
