Michael Lockshins film Mästaren och Margarita är en rätt märklig skapelse. Det kan man i och sig förstå då den ju bygger på Mikhail Bilgakovs fantastiska roman med samma namn, men filmen handlar dessutom om författaren, ej namngiven men torde vara Bulgakov, som i 1930-talets Moskva suddas ut ur författarsammanhanget av ideologiska skäl och därmed inte har något sätt att överleva. Han börjar, inspirerad av sin älskarinna Margarita, arbeta på en satirisk roman som omtolkar hans liv och han får allt svårare att skilja mellan verkligheten och romanen. Filmen har också i sig en märklig bakgrund då den gjordes, med stor budget, i Ryssland som en omtolkning av den nutida politiska censurfyllda situationen i landet. Filmen var färdigfilmad när Ryssland invaderade Ukraina 2022, men premiären sköts upp ett par år på grund av kriget. När den släpptes, 2024, blev den en stor succé i Ryssland, samtidigt som den motverkades på ett sätt som speglar filmens innehåll.
Filmen Mästaren och Margarita är rätt mastig, eftersom historien rör sig på många plan som blandas samman och filmen helt enkelt är riktigt lång, 156 minuter. Den känns också synnerligen aktuell med sin spegling av ett repressivt samhälle. Det fina fotot, de utmärkta skådespelare och de fina surrealistiska effekterna, lyfter också filmen, som är av den typen att den borde ses om för att man ska få nya ledtrådar till hur den ska nystas upp. Den kräver i alla fall att man samtalar efteråt för att åskådarna gemenskap ska få ett bra grepp om vad som egentligen hände.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.