Det känns faktiskt lite genant att behöva medge att jag aldrig skulle ha kommit på tanken att läsa Återstoden av dagen om det inte vore för att bokens författare, Kazuo Ishiguro, råkat bli tilldelad ett Nobelpris. Jag har nämligen haft en del förutfattade meningar grundade på att filmen som bygger på boken verkade tråkig av affischen att döma. Tack akademin för att ni fick mig att ändra mina förutfattade meningar!
Historien kan sammanfattas mycket kort: Butlern Stevens åker år 1956 på semester för första gången i sitt liv, och tänker tillbaka på vad som hänt i hans arbetsliv.
Det som gör boken så bra är att man får komma in i huvudet på Stevens. Han är den lojale Butlern som under årtionden tjänat i Darlington Hall i hemmet hos en av de mest inflytelserika familjerna i Storbritannien men som nu i princip följt med i köpet när en amerikan köpt huset. Han är butlern som med en känsla av triumf minns sin fars dödsdag, eftersom han trots allt kunde fullfölja sina arbetsplikter. Mycket av det han tänker tillbaka på rör sig med ett stukat Europa i bakgrunden där lord Darlington med gammalmodig diplomati försöker hindra ett nytt stort krig att flamma upp. Det är miss Kenton, den tidigare hushållerskan på Darlington Hall, som är målet för Stevens bilsemester, och många av minnena kretsar också kring deras (förstås) strikt yrkesmässiga relation.
Boken är välskriven, vemodig och småroligt ironisk på samma gång. Dessutom är den tankeväckande med hur långt man egentligen kan sträcka sig för att undvika att visa någon som helst personlighet.