En ensam man har kraschat med sitt flygplan någonstans i högsta Arktis, och när filmen inleds har han redan tillbringat hopplöst lång tid i kylan. Hans dagar är inrutade och går åt till att söka hjälp via handvevad radio och att fånga fisk för att överleva en dag till i sitt flygplansvrak. En oväntad händelse leder till att han får ett liv till att ansvara för, och han inser att han måste ge sig av från den relativa tryggheten där han hållit sig och ta sig fram till möjlig hjälp någonstans på andra sidan stora arktiska vidder.
Joe Pennas film Arctic har en mycket enkel handling. Det är en människas kamp mot brysk natur och ogin väderlek, och det blir riktigt fängslande. Kylan kryper verkligen fram genom bilderna, och man känner hur nära det hela tiden är att bara ge upp. Mycket av det kommer från det fina fotot, och inte minst från Mads Mikkelsens toppenskådespeleri. Med små gester förmedlar han övertygande nyanserna i hopplösheten. Å andra sidan känns filmen faktiskt ganska poänglös då den inte har något nytt alls att berätta. Den bjuder på spänning och drama, men inte på innehåll.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.