La belle époque

Victor är en åldrande satirtecknare som inte riktigt hänger med i tiden. Hans äktenskap knakar i fogarna och hans yrke finns inte kvar nu när dagstidningarna digitaliseras. Han nappar på ett erbjudande från ett framgångsrikt företag som drivs av en av hans sons kompisar. Det handlar om ett företag som erbjuder avancerade studiomiljöer och skådespelare för att återskapa historiska händelser som de förmögna klienterna får delta i, mot betalning förstås. Victor väljer att återuppleva Lyon 1974, dagarna då han träffade sin fru.

La belle époque av Nicolas Bedos är en förvånansvärt listig film. Själva grundtanken att skapa en låtsasmiljö att uppleva kittlar lite, men i filmen används den som en bakgrund till själva huvuddramat: Relationen mellan människor. Filmen är smart gjord, kanske lite för smart för mig till att börja med. Jag kände mig lite dum då jag inte riktigt hängde med i allt som hände under den första kvarten, med frågor i mitt huvud som inleddes med vem, var och varför. Allt kändes bara så franskt med bråk och gräl med höjda röster och folk som var allmänt taskiga mot varandra. När jag väl kommit in i handlingen är den mycket underhållande, med alla olika lager av osanning som flyger omkring i filmen. Så filmen är krävande men har också ordentliga poänger som gör den mycket sevärd. Det är ju den film jag sett under årets filmfestival i Kiruna som har roat mig mest.

Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.