Under hösten 1982 avslutas en sex år lång konflikt mellan ditt hemland Arstotzka och grannlandet Kolechia, och i den delade staden Grestin har åter gränsen öppnats så att splittrade familjer äntligen kan återförenas. I och med att ditt namn drogs vid oktober månads arbetslotteri ska du nu infinna dig vid den nyöppnade gränskontrollen i Grestin för att arbeta under ledning av Tillträdesdeparementet. Du tilldelas en bostad av nivå 8 och flytten från hembyn Nirsk av dig och din familj ombesörjs. Din uppgift är att kontrollera papperen hos de inresande och på så sätt se till att enbart önskade element får tillträde ditt hemland.
Den huvudsakliga tiden i spelet Papers, Please går till att kontrollera de inresande. Eftersom lönen man får baseras på hur många korrekt genomförda kontroller man gjort under en dag gäller det att vara snabb och effektiv, men samtidigt får man inte slarva eftersom man då kan få betala straffavgifter. Pengarna behövs verkligen, för man försörjer inte bara sig själv utan också fru, son, svärmor, och en farbror ska få sina behov tillgodosedda. Pengarna ska gå till hyra, värme, och mat till alla i familjen, och det är svårt att få allt att gå ihop. Genom att skaffa sig bättre bostad kan man minska utgifter för värme, men samtidigt går hyran upp, så hemekonomin är en riktig balansgång.
Huvudspelet följer ett manus, där dels papperskraven ändras mest varje dag, och man dels får ett antal situationer att ta ställning till under de tolv timmar långa arbetsdagarna. Det gör att det är en tydlig historia som spelas upp som man själv deltar i, och det tycker jag är det bästa med spelet. Man engageras i processen att stoppa terrorister och människohandlare från att komma in i landet, men man får också möjlighet att bända på reglerna när man tycker det känns rätt. Arstotzka känns ju i grunden inte som någon särskilt bra plats att leva i, om man nu inte råkar gilla att bo under totalitära polisregimer. Papperskontrollerna man gör kan bli lite tradiga i längden, men det lättas faktiskt upp av de olika bestämmelserna för inresetillstånd som tillkommer och förändras efter olika yttre omständigheter. Att spelet följer ett manus gör tyvärr att det inte känns så särskilt lockande att spela om det, även om det kanske krävs för att man ska kunna nå ett tillfredsställande slut. Då kan man låsa upp fortsättningsspel, som är helt fritt från manus och istället handlar om att effektivast sköta sina arbetsuppgifter.
Spelets utseende är pixligt, gråbrunt och grötigt, och ljuden är murriga. Är man ute efter vacker estetik så är Papers, Please helt fel spel, men vill man känna den ovanliga känslan av engagerande tristess är det helt rätt.