En flicka i Tallinn önskar sig en blå cykel i julklapp. En blå cykel stjäls utanför Köpenhamn, vilket gör att cykelns ägare måste få skjuts av sin mor till skolan. Mammans bil vill inte starta och pappan, ökensoldaten, ringer och meddelar att han stannar borta ett par månader till. Mor och dotter surar ur och tar tåget in till centrum. En mans stora projekt att använda stora mängder datorkraft för att finna korrelationer i data för att förutsäga framtida händelser får samtidigt inget gehör av finansiärerna så han förlorar sitt arbete, och tar därför ett tidigare tåg hem. Då smäller det. Övertygad om att det inte är en olycka utan ett planerat attentat börjar dataforskaren nysta bland ledtrådarna tillsammans med ett par kufiska vänner, och tar även hjälp av ökensoldaten för att hitta den skyldige.
Anders Thomas Jensen har i Rättfärdighetens ryttare använt flera mycket tragiska ämnen när han satt ihop en hårdkokt actionhistoria, som även skulle kunna rubriceras som komedi. En hel del rent absurda situationer och dialoger blandas med ganska extremt våld. Det är en blandning som ger mig lite dålig eftersmak, men samtidigt är det en historia som håller ihop riktigt bra. Det är ett gäng sargade personer som ger sig in på områden där de inte känner sig bekväma. Men, som alltid när man försöker koppla ihop lösa ledtrådar till en sammanhängande teori så är det lätt missa slumpens inverkan. Det kan ju alltid gå åt skogen.
Filmen är välgjord och den roar och oroar för stunden.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.