Licorice Pizza

Det är dags för skolfotografering för den femtonårige Gary Valentine när han blir förälskad i den tio år äldre fotoassistenten Alana Kane. Han försöker på alla sätt övertala henne till att gå på en dejt med honom, och hon dyker faktiskt upp till sin egen förvåning. Det är inledningen på Paul Thomas Andersons Licorice Pizza och den slår an tonen för resten av filmen. Det är en film som undviker att röra sig dit man väntar sig.

Gary är en riktig fixare som redan har en smärre skådespelarkarriär bakom sig, och som filmen igenom mest är fokuserad på att tjäna pengar på olika sätt. Alana å andra sidan har inte riktigt hittat vart hon ska ta vägen, och bor hemma med sina föräldrar. Runt dessa båda utvecklar sig sedan många situationer som skildras med stor berättarglädje. Handlingen utspelar sig 1973 med en oljekris och ett krig i Vietnam som pågår i bakgrunden, men det är en tid som skildras i ett välvilligt nostalgiskt skimmer. Livet flyter på och ingenting är egentligen farligt på riktigt utan bara en ny möjlighet.

Filmen är mycket underhållande, och ibland även riktigt sketchartat rolig med knasiga typer som får ordentligt med tid på sig att fylla ut historien. Dessutom är den riktigt stilsäkert snygg, fylld av små detaljer att njuta av, och har förstås tidsanpassad nostalgisk musik. Licorice Pizza är ren underhållning utan egentligt djup, men det kan kännas skönt att bara bli glad ibland. Det enda i filmen som inbjuder till djupare diskussioner är frågan om varför det springs så mycket.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.