Pig

Den ömsesidiga kärleken mellan en gubbe och hans gris är uppenbar. De bor i ett avsides beläget skjul i de djupa Oregon-skogarna och ägnar dagarna åt att söka efter tryffel tillsammans, när de inte pratar med varandra eller sitter stilla och stirrar framför sig. En gång i veckan kommer en yngre förmåga och hämtar insamlade tryfflar och lämnar andra förnödenheter. Det är helt enkelt en fridfull tillvaro, men den rubbas plötsligen och illvilligt när någon med kraftfullt våld stjäl det lilla tryffelsvinet. Gubben lämnar sitt trygga hem och börjar söka efter sin älskling.

Vissa filmer hamnar lite mellan de typiska genrerna. Pig, av Michael Sarnoski, skulle till exempel kunna vara en vedergällningsfilm, en naturromantisk betraktelse över tidernas föränderliga gång, eller en maffiafilmsparodi. Det gör det ju lite svårt att veta vilken sinnesstämning man ska inta, för filmen är lite märklig sammansatt. Å andra sidan ger det filmen en särpräglad karaktär. Nicholas Cage fungerar perfekt i rollen som en gubbe, som bara genom att stirra på folk och mumla några märkliga fraser kan få sin vilja igenom. Under filmens gång får man reda på mer och mer om mannens bakgrund, samtidigt som jakten på grisen pågår i de mörkare sidorna i Portland. Den undre restaurangvärlden i staden är tydligen hårdare och tuffare än tjugotalets Chicago om man får tro filmen.

Filmen puttrar på i ett lugnt och behagligt tempo. Bilderna är väldigt fina och musikvalet fungerar också bra för att hålla stämningen, men en del av scenerna känns lite väl krystade. Grundidén och det estetiska fungerar så pass bra att det känns synd att det slarvas med riktningen. Pig är trots allt ingen dålig film, även om det nästan känns som att den vill vara det.

Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.