Det är vintern 1978-1979 någonstans i norra Frankrike. Ett antal döda unga kvinnor börjar hittas längs vägarna på landsbygden, och det står klart att en seriemördare är verksam. Franck Neuhart är en gendarm som deltar i sökandet efter gärningsmannen, och dessutom är det han som begår brotten.
Filmen Den minst misstänkte av Cédric Anger bygger till stora delar på en sann historia. Det är så till den grad att den närmast borde kunna ses som en dramadokumentär, men i och med att den saknar analys blir det mer som en fallstudie, en rekonstruering. Som tittare lämnas man ensam med funderingarna kring varför han mördar, och trots att Neuhart genom monologer förklarar sina handlingar i grova drag så känner man sig inte klokare på honom. Filmen är ovanligt obehaglig att se eftersom den är alltigenom dyster. Himlen är grå, luften är kall, musiken är mollstämd och monoton, och nästan de enda avbrotten från det kommer när våldshandlingarna sker. Neuhart framstår som synnerligen osympatisk och oberäknelig, men det är förstås som det bör.
Filmen är rätt bra och tät, men jag kan inte säga att jag tycker om den. Upplägget blir att det nu känns som om precis vem som helst man känner kan vara en seriemördare av samma snitt som Neuhart.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.