Ibland undrar man vad filmbolagen håller på med när de byter namn på filmer. De kanske tycker det är roligt att förvilla, eller att det kanske lurar någon att betala för att se samma film två gånger. Vadim Perelmans film hette Lektioner i persiska när den först släpptes för att visas på festivaler och i dylika situationer, men sedan dess tycks den oftast gå under namnet Lektioner i överlevnad. Båda namnen fungerar dock utmärkt att ha som titel, men de ger rätt olika känslor om man inte sett filmen.
Filmen börjar 1942 när den unge judiske belgaren Gilles sitter i en SS-organiserad fångtransport. Han byter bort en halv macka mot en persisk bok som en medfånge har med sig. När transporten stannar och det är dags att avrättas ropar Gilles att han är perser, och inte jude, och visar upp boken som bevis. Det råkar falla sig så att kökschefen Koch i det närliggande koncentrationslägret just letar efter en perser; han vill lära sig prata farsi inför sina planer att fara till Teheran efter kriget och öppna restaurang. Gilles talar förstås inte farsi utan blir helt enkelt tvungen att hitta på ett helt språk för att lära det till Koch. Alternativet är ju döden.
Handlingen i Lektioner i persiska är originell, även om temat (allt man gör för att överleva) är tämligen vanligt förekommande i filmer med anknytning till förintelsen. En i mitt tycke lite ovanlig detalj är att filmen inte bara följer Gilles öde, utan även följer med flera av de tyska lägervakterna och officerarna i deras inbördes intrigerande. En del av handlingen känns något överdrivet konstlad, men i det stora hela är filmen ett alldeles utmärkt drama med goda skådespelarinsatser och välgjorda scener.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.