Copenhagen är en film gjord för TV av Howard Davies och som bygger på en pjäs av Michael Frayn. Den är alltså verkligen inte gjord för att visas på stor duk, utan består till största delen av prat. Då är det viktigt med orden som sägs, och hur de sägs. Glädjande nog är det en mycket välskriven text som framförs.
Handlingen inleds med att tre andar strålar samman i Köpenhamn. Det är Werner Heisenberg och Niels Bohr med sin hustru Margrethe som möts för att en gång för alla reda ut varför Heisenberg egentligen reste till Köpenhamn 1941 för att träffa Bohr. Det är en fråga som faktiskt länge har debatterats bland fysikhistoriker. Vilken fråga kan vara så viktig för Heisenberg, den under krigstiden ledande tyske teoretiska fysikern, att han beger sig till sin gamle mentor i ett ockuperat land för att ställa den, och varför blev Bohr så upprörd av den att deras vänskap upphörde?
Filmen ger en pedagogisk genomgång av kvantmekanikens grundelement, och man får klart för sig vilka svåra sitsar de båda fysikerna hamnar i, med både forskningsmässiga och militärpolitiska aspekter. Självklart hamnar komplementariteten och osäkerhetsprincipen i fokus, inte minst som allegorier över vad man kan egentligen uppfattar av sina egna bevekelsegrunder. Det blir förstås pratigt och inte så rörligt skådespel, men filmen känns bildande och är en riktigt trevlig bekantskap.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.