Den 12:e mannen

I slutet av mars 1943 skulle ett sprängsabotage genomföras mot flygplatsen i Bardufoss, en bit söder om Tromsø. Ett gäng på tolv norska motståndsmän hade därför tagit sig från Skottland till norska kusten ombord på en fiskebåt lastad med åtta ton sprängmedel. Det gick åt skogen, fiskebåten besköts av tyskarna så illa att motståndsmännen själva sprängde den och kastade sig i vattnet. Alla av dem togs till fånga, eller sköts, utom en: Jan Baalsrud. Det är om honom, en norsk nationalhjälte, och vad som hände efter misslyckandet som filmen Den 12:e mannen, i regi av Harald Zwart, handlar. Den handlar, i och för sig, minst lika mycket om vilka risker den civila befolkningen i trakten tog för att hjälpa honom.

Baalsrud behöver ta sig över gränsen till Sverige för att komma undan med livet i behåll, medan tyskarna behöver stoppa honom för att kväsa lågan av hopp som hans fortsatta frihet tänt i den ockuperade lokalbefolkningens bröst. Mer än så behövs egentligen inte för att beskriva handlingen i filmen, . Den är spännande mest hela tiden, men också riktigt plågsam att se med exempelvis självamputering av kallbrandsdrabbade tår. Filmen har fint foto och bra skådespelare, men den känns tyvärr också ganska Hollywoodaktig klyschig på sina ställen. Tyskarna verkar exempelvis trivas allra bäst i motljus, och de små barnen var alla alltigenom extra oskyldiga. Det är synd att jag ska vara så känslig för just sådant, för annars är ju filmen utmärkt.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.