Nocturnal Animals

Nocturnal Animals

Det här med förväntningar är farligt. Jag har verkligen varit sugen på att se Nocturnal Animals, Tom Fords senaste film. Jag gillade det han tidigare gjort, den har med ett par av mina absoluta favoritskådespelare, och den har ett antal enastående snygga filmaffischer. Med de tokhögt ställda förväntningar jag hade fanns det förstås en oro att filmen skulle göra mig besviken. Som tur var så infriades inte den sistnämnda förväntningen. Jag gillade filmen.

Susan är en framgångsrik gallerist i Los Angeles med en stilig make och ett snyggt hus, men det känns som om hennes liv saknar egentligt innehåll. Hon får oväntat ett romanutkast skickat till sig. Det är skrivet av hennes exmake Edward som hon inte har varit i kontakt med på närmare tjugo år, men på försättsbladet är den tillägnad henne. Hon sätter sig ner och börjar läsa den våldsamma och obehagliga historien, och det lockar även fram minnen från hennes tid med Edward. Men varför har han skickat den till henne? Hon bestämmer sig för att ta kontakt med honom.

Filmen har tre parallella skeenden: Dels nutiden med Susan och boken, dels berättelsen i boken och dels minnena av tiden med Edward. De tre historierna flyter ihop till viss del, men de är väl balanserade och det går att läsa mycket mellan raderna. Filmen är dessutom estetiskt väldigt fin. Det känns som om jag skulle kunna sitta och fundera länge över olika detaljer i den, och även sitta och diskutera dem tills diskussionen närmar sig ältande. Om jag däremot försöker skriva ner funderingarna så blir det bara pretentiöst dravel av orden.

Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.