Den årliga bokrean är en trevlig svensk tradition som jag tyvärr har missat de senaste åren. I år fick jag till slut tillfälle att smita in på Kiruna bokhandel och krafsa bland reaborden. Som vanligt slutade det med att ett par nya böcker, valda mer eller mindre på måfå, hittade hem till mig. En av de böckerna var Etthundra mil av Jojo Moyes.
I Etthundra mil möter man den ensamstående mamman Jess som någonstans på den engelska sydkusten sliter mycket hårt för att få familjeekonomin att fungera. Hennes oduglige och psykiskt klene make har lämnat henne för att bo hos sin mor, och han hjälper inte till det minsta med ekonomin trots att han har två barn hos Jess, varav ett av dem är hans son från ett tidigare förhållande: Nicky är tonårssonen, som inte riktigt passar in bland de andra i skolan och därför emellanåt kommer hem blåslagen, och Tanzie är en tolvårig flicka med stort intresse för matematik. Jess måste därför ha flera jobb för att familjen ska gå runt. När Tanzie tack vare sina matematikfärdigheter får möjlighet att få gå på privatskola så ser Jess en möjlighet att ge henne chans till ett bättre liv, men ekonomin räcker inte till trots en starkt rabatterat årsavgift. Ett halmstrå finns dock: En matematikolympiad i Skottland där första pris skulle räcka till för skolavgiften. Det gäller bara att ta sig de hundra milen dit.
I Etthundra mil möter man också IT-miljonären Ed som har hamnat i juridiska trångmål. Han har tillfälligt dragit sig tillbaka till sin semesterlägenhet på engelska sydkusten. Den städas av Jess, och det slumpar sig efter hand så att han skjutsar henne med familj och otymplig hund mot Skottland.
Historien är ganska enkel och förutsägbar och personerna som den handlar om har tydligt uthuggna personligheter. Tyvärr så pass tydliga att de inte längre känns som verkliga personer. Det är lite synd eftersom boken är mysigt skriven, och handlingen puttrar på i lagom tempo genom hela boken. Ett annat lätt irritationsmoment är att det mesta kring matematiken känns lite avigt, som om författaren eller snarare översättaren inte riktigt känt sig hemma med terminologin. En del tråkiga anglicismer dras den svenska texten också med.
Etthundra mil har ett mycket tydligt budskap. Det skrivs rakt ut i texten flera gånger, framför allt mot slutet av boken. Det är ett bra budskap. Om man vill veta vilket behöver man bara läsa boken. Jag försöker nu bara komma på vad man kallar en road-movie i bokform.