En sak jag upptäckte under mitt år i Frankrike är att fransmännen tycker om att åka ut i industriområden för att handla mat i lågprisaffärer. Filmen Klippet, av Louis-Julien Petit, handlar om en grupp anställda i Discount, just en sådan affär, i Lilletrakten. Anledningen till att butiken kan ha så låga priser är att personalen får låga löner samtidigt som de pressas till högre effektivitet med allt mer utstuderade metoder. När automatkassor ska införas kommer personalantalet att kunna minskas så att bara de allra effektivaste får stanna. Personalen har inte råd att strejka i protest, så i stället utarbetas en plan där de tar rätt på kasserade matvaror från butiken och säljer dem själva, fast till ett betydligt lägre pris. De öppnar en “solidaritetsbutik”.
Filmen är en socialrealistisk skildring, kanske till och med komedi, i en stil som annars känns som någonting från norra England. Även det nordfranska vädret för tankarna ditåt. Filmen inbjuder mer till ilska än till skratt, men anslaget har ändå ett gott humör i botten så det är nog därför man ska kalla den för en komedi. Livet för de den lilla revolterande gruppen skildras rätt ömsint, men även butikschefen skildras som en människa som försöker göra sitt bästa och därför offrar sitt sociala liv. Det onda i filmen är därför snarast människofientligheten i storskaligheten och vinstsökandet som dominerar samhället i stort. Filmen pekar ut detta, och den gör det tydligt.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.