I en lantlig del av Quebec, granne med Abenaki-indianernas reservat, bor Mylia med sina föräldrar och lillasyster. Lillasystern mobbas av de andra barnen så Mylia är hennes enda egentliga vän, så nu när Mylia börjar högstadiet är hon fullständigt förkrossad. Högstadiet är jobbigt när man är inåtvänd och inte känner att man passar in, men Mylia blir ändå vän med Jacinthe, som pushar för att sätta igång med alkohol och sex. Samtidigt knyter hon vänskapsband med den lite utstötte och avige Jimmy, som tillhör den lokala indiangruppen. Mylia slits mellan de båda väldigt väsensskilda vänskapsrelationerna samtidigt som hon brottas med att finna sig själv.
A Colony av Geneviève Dulude-De Celles är en mycket typisk film på det rätt vanliga temat att växa upp och in i sig själv, men det hindrar den inte från att vara sevärd. Barnen och ungdomarna spelar sina roller mycket trovärdigt, och känslorna är universella. Eller i alla fall västerländskt universella, då man skulle kunna byta miljön ganska enkelt och ändå kunna berätta samma historia. Att den nu råkar utspela sig i den fransktalande delen av Kanada livar bara upp, inte minst för att dialekten låter så lustig i mina öron. Frågan är bara hur mycket av filmen jag egentligen kommer att komma ihåg om ett par veckor i och med att den inte hade något nytt att säga. Bara ett nytt sätt att säga det på.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.