Adam har växt upp i en fattig fiskarfamilj i Egypten och han hjälper sin far med det dagliga arbetet på havet, men han har läshuvud och har fått ett stipendium för att studera vid det så prestigefyllda Al-Azharuniversitetet i Kairo. Det är inte vilket universitet som helst utan det anses av många vara den högsta auktoriteten inom sunni-islam. Det har också genom historien klarat av att hålla sig från att kontrolleras av staten. Det faller sig så att ganska kort efter Adams ankomst dör stor-imamen och en ersättare måste inrättas så snart som möjligt. Den statliga säkerhetspolisen önskar att en viss imam ska befordras, men deras informatör på universitetet har precis mördats. En ersättare krävs, och vad passar väl bättre än en ny student som inte än hunnit lära känna någon annan. Adam snärjs som fisken i ett nät, och livet blir plötsligt mycket farligt.
Boy from Heaven av Tarik Saleh är en riktigt spännande film. Historien med spioner och konspirationer påminner lite om thrillrar från kalla krigets dagar, men miljön är i alla fall för mig närmst okänd. Bilder och skådespelare håller hög klass. Mycket av spänningen ligger i tystnader och pauser där man får möjlighet att reflektera över läget. Dessa gör också att det tar ett ganska långt tag för filmen att komma igång; man serveras ganska mycket stämning innan huvudhistorien tar fart. Sammantaget är det en bra film, och den är av en sådan typ som jag antar kommer att prisbelönas det närmaste halvåret.
Den här filmen var också den första jag haft möjlighet att se i Kirunas nya biosalong i det nybyggda kulturhuset Aurora. Det fanns förstås lite barnsjukdomar, som att belysningen inte kan tonas, maskningen runt filmduken inte fungerar och att ridån inte kan stängas, men det får man ju räkna med när det rör sig om att få ny teknik att fungera. Dessvärre upplevde jag fåtöljerna som extremt obekväma. Det var för kort mellan raderna, så knäna tog i ryggen framför även när jag satt rakt upp. Men om jag satt jag rakt upp kunde inte mina lår vila mot sitsen, och lutningen i salongen är så pass brant att det inte gick att vila benen i mittgången heller. Kort sagt, jag sitter bekvämare i ett flygplan än på bio och det är inte roligt. Hoppas att något kan göras, men jag känner mig pessimistisk.
