I det ockuperade Danmark under andra världskriget hade den judiska befolkningen det förhållandevis bra, i alla fall om man jämför med hur det var i andra ockuperade länder. Det ändrades under slutet av 1943 då den tyska ockupationsmakten plötsligt ändrade taktik, och började samla ihop judarna för att skicka dem till läger. Till att börja med var det inte många som trodde att det kunde vara på det viset, men när soldater plötsligt bankade på dörren förstod de att det var på allvar, och de kunde bara samla ihop det nödvändigaste och fly oplanerat. Det var vad som hände Arne Itkin, en jazzgitarrist i Köpenhamn, hans fru Miriam och sonen Jacob.
Nicolo Donatos film Flykten över sundet följer den lilla judiska familjen under deras flykt för att ta sig över Öresund till säkerheten i Sverige. Den följer också ett par av de danskar som försöker hjälpa till att rädda deras liv, varav åtminstone en har funnits i verkligheten. Flykten var tänkt att ske via den lilla fiskestaden Gilleleje längst upp i norra Själland, men tyska patruller och planer som var bara hastigt organiserade gör att det uppstår en flaskhals där, och många judar samlas på en och samma plats.
Filmen är spännande och bra berättad. Trots att historien är enkel och rak, och i stort sett ganska förutsägbar, finns det några oväntade vändningar som skakar om. Den är tyvärr filmad lite för nära och med mycket handkamera, vilket förstås är tänkt att förmedla autenticitet men också gör den filmen ganska oduglig på stor duk. Den känns alltså rätt mycket mer som en TV-film än något för bio, och det tror jag påverkade mitt intryck av filmen. Jag sjönk så att säga aldrig in i den.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.