Ryssar är såna som gillar björkar är Olga Grjasnowas debutroman. Boken handlar om den unga kvinnan Masja, som i början av boken lever tillsammans med fotografen Elias i Frankfurt och utbildar sig till tolk. Plötsligt ställs hela hennes värld på sin ända och man får följa hur hon tar sig igenom krisen. Samtidigt får man via tillbakablickar insyn i det trauma som Masjas uppväxt som judinna i Azerbajdzjan under de värsta åren av konflikten med Armenien fört med sig.
Boken är läsvärd. Framför allt har författarinnan lyckats så pass väl att fånga stämningen i miljöbeskrivningarna att det ofta känns som att vara på plats själv. Även personerna känns verkliga, med ett viktigt undantag: huvudpersonen själv (Misja). Det är, framför allt mot slutet av boken, emellanåt svårt att förstå varför hon gör det hon gör. Överhuvudtaget känns det som om handlingen i boken tappar farten mot slutet, som dessutom kommer ganska plötsligt. Men överlag är det en riktigt bra bok som jag kan rekommendera att läsa.
Boken inleds med ett bra driv,
Jag ville inte att den här dagen skulle börja. Jag ville ligga kvar och sova vidare, men genom de vidöppna fönstren trängde skratten från grönsakshandlarna och skramlet från spårvagnarna in. Vår lägenhet låg inte långt ifrån centralstationen, vilket framförallt innebar att det i vår stadsdel fanns hela kvarter som man helst undvek, fulla med lågprisaffärer och jättelika porrbiografer. Här, mellan en kinesisk kemtvätt och ett alternativt ungdomscenter, vars besökare regelmässigt urinerade i vår port, bodde vi.
vilket snabbt sög in mig i berättelsen.