Julieta verkar leva riktigt gott. Hon bor fint, har en pojkvän och ett bra jobb. En dag springer hon på en kvinna som visar sig vara bästisen som Julietas dotter Antía hade när hon växte upp. Bästisen säger att hon nyligen träffat på Antía och att hon såg sliten ut. Då rasar någonting samman för Julieta, eftersom hon själv inte träffat sin dotter på ohyggligt lång tid. Julieta lämnar pojkvännen, flyttar till en ny lägenhet och börjar skriva ett långt brev till Antía som berättar hela historien om Julietas liv. Den historien via tillbakablickar, och sakta men säkert börjar skeendet nystas ut.
Julieta av Pedro Almodóvar berättar en riktigt stark historia. Filmen är fylld av starka känslor, starka färger och stora närbilder. Det känns nästan som det blir lite för mycket av allt, då det emellanåt närmast drar åt det bibliska hållet, men filmen håller ihop. Jag vill veta vad som har hänt, varför det blev som det blev, och framför allt hur alla ska gå vidare. Jag kanske själv behöver mera passion.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.