Jag tycker om minimalistiska abstrakta spel där man får lov att klura lite för att hitta lösningen, och Strata motsvarar den beskrivningen. Spelet går ut på att man ges ett rutnät med ett antal färgade kvadrater, och skall dra färgade band i kors så att färgen på det översta bandet i varje skärningspunkt motsvarar färgen i rutnätets motsvarande position. Variation i spelet fås genom att ha olika stora rutnät och olika antal färgee att välja mellan.
I botten bygger alltså spelet på en mycket enkel idé där man anänder logik för lista ut lösningen, på samma sätt som exempelvis Sudoku. För att det ska fungera krävs det att spelet är tillräckligt utmanande för att inte bli tråkigt, och det är där som Strata brister. Efter ett relativt begränsat spelande insåg jag att det finns en riktigt enkel algoritm som garanterat löser samtliga pussel man ställs inför, och vars komplecitet är oberoende av antalet färger, och dessutom oberoende av rutnätets storlek så länge man har tillgång till papper och penna för att komma ihåg i vilken ordning banden ska dras (jag klarade bara av att hålla upp till 5×5-rutnät i huvudet). Det gör att spelet, även om det är snyggt att se på och inte alltför irriterande att lyssna på, helt enkelt inte fungerar som spel. Det går inte att skyla över att själva spelidén är feltänkt.