På 1600-talet, i den inte särskilt anmärkningsvärda finska byn Hästbak (Hevonperä) levde en innovativ särling vid namn Untamo. I sitt arbete som avfallstekniker på slottet har han många idéer till att lösa vardagliga problem, men han finner inget gehör för dem. Varför ska man ändra på något som fungerar som det ska göra? Han smiter med en handelskaravan till den stora staden Åbo (Turku) där han får möta en ny samhällsklass: unga entreprenörer. Dessa inspirerar honom, och i kombination med att han av en händelse råkat komma över en potatis bestämmer han sig för att byta riktning på sitt liv. Han ska lansera potatisen som livsmedel! Men hur slår man sig in på en marknad som domineras av rovor, och hur kommer man förbi den mäktiga rovhandlarlobbyn?
Joona Tena har i Potatis gjort en film-komedi som bygger på en enda bärande idé: Ett uppstartsbolag i primitiv miljö. Det är förvisso i stort sett samma kulturkrockskämt i grunden som exempelvis Familjen Flinta bygger på, men det känns ändå inte helt uttjatat. Det är skojigt när de följer de olika stegen där de identifierar en möjlighet, genomför marknadsundersökningar, prototyputveckling, inkubatorhjälp, finansiering och lansering och så vidare. Samtidigt är filmen lite för lång för att det ska fungera helt, fast som tur är innehåller den ett par andra infall för att bryta av business-svängen. Det är inget komiskt mästerverk precis, men den roade i alla fall mig för stunden.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.