Som general har du av kungen kallats till den lilla staden Southport vars omgivningar lider av stråtrövare och andra bovar. Under striderna visar det sig att de stökiga elementen var förvånansvärt organiserade svartfolk, så du måste se till att hela landsänden kan förstärka sitt försvar mot dessa. Situationen håller tyvärr helt på att gå åt skogen, så alla krafter måste gå till att skydda landets huvudstad, Linirea. När landet till sist ligger säkert och befolkningen kan sova tryggt kan du sedan äntligen bege dig till bergen för att finna roten till otyget. Det måste ju finnas en sådan, och den roten skall med kraft och list till slut ryckas bort.
Ja, det finns en berättelse i Kingdom Rush, men det tror jag knappast någon spelare egentligen bryr sig om. Spelet är ett rakt och typiskt tornförsvarsspel, där man strategiskt ska placera ut befästningar av olika slag för att stoppa inkommande vågor av fientliga element, så bakgrundshistorien är bara ett sätt att variera miljöerna och motståndarna en smula. Spelet är alltså väldigt genre-typiskt, men det är en genre som jag oftast har ganska svårt för. Jag är helt enkelt rätt kass på att sätta upp ett fungerande försvar. Därför är det måhända lite förvånande att jag gillar spelet. Det känns nämligen till stora delar helt rätt. Man får en mjukstart där man med några enkla instruktioner får lära sig grunderna, och sedan ökar svårighetsgraden ganska snabbt. Det jag tyckte om är att komplexiteten inte ökade i samma takt som svårigheten, så det är i grunden ett ganska begränsat antal val av befästningar man kan göra, men ändå med tillräckligt många variationsmöjligheter för att det ska gå att experimentera sig fram till effektiva försvar. Kingdom Rush är alltså trevligt, ser bra ut, låter bra, och känns genomarbetat. Ett utmärkt spel för att slå ihjäl lite tid, och en hel del otyg.