I det ockuperade Paris gömmer sig den tyske politiska flyktingen Georg för ockupationsmakten. Av en blodig händelse kommer han över identitetshandlingar och ett outgivet manuskript som tillför en känd författare. Han flyr till Marseille, och hamnar då mer eller mindre mot sin vilja i en situation där han tar över författarens identitet för en möjlighet att resa till Mexiko och därmed kunna fly undan ockupationen. I Marseille finns också frun till författaren vars namn han tagit, och hon söker efter sin make.
Filmen Transit av Christian Petzold bygger till stor del på Anna Segehrs roman med samma namn. Ursprungstexten skrevs 1943 och handlar om författarens flykt från nazisterna, men den här filmen utspelar sig i nutid. Det enkla berättargreppet gör att stämningen i filmen känns oväntat obehaglig. Man vill känslomässigt liksom inte koppla ihop behovet av att fly med samtida europeiska miljöer. Filmens huvudtema är känslan av att vara på flykt, och att det inte så mycket handlar om att ta sig från en plats till en annan utan att det mer handlar om vad och vilka man lämnar bakom sig, och om man är beredd att verkligen lämna dem.
Det finns en berättarröst i filmen, som behövs både för att föra handlingen framåt och för att förklara delar av känslolivet hos de olika personerna, och det fungerar riktigt bra. Å andra sidan känns det som om flera av skådespelarna spelar lite över med sina sammanbitna uttryck och längtande blickar. Det känns därmed ibland mera som teater än som film, men med den krypande obehagliga stämningen och den starka historien som berättas gör det inte så mycket för helhetsintrycket. Transit är mycket sevärd.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.