Året är 1855 och brittiska trupper strider mot ryssar på Krim. Soldaterna blir avlönade med guld, som skickas från London via tåget till Folkestone en gång i månaden. Lasten på det tåget är därmed ett lockande byte för Edward Pierce som planerar att råna tåget, vilket är extra ambitiöst eftersom ett rullande tåg aldrig dittills blivit rånat.
Michael Crichtons Det stora tågrånet är ren underhållning. Själva rånet innefatter en väl genomtänkt plan som kräver minutiös koordination i detaljerna och ett gäng lojala hantlangare för att kunna utföras. Det är alltså en klassisk ingång för att göra en film. I det här fallet sker kuppen i viktoriansk miljö, vilket föranleder att ett större antal majestätiska polisonger deltar i handlingen tillsammans med ett antal små trevliga historiskadetaljer. Det är lagom spännande mest hela tiden, och dessutom bjuds man på en del överraskningar i intrigen. En av dem var att en person faktiskt dödades av filmens brottslingar, vilket jag tyckte kändes avigt i en film där annars det brottsliga skedde med elegans och glimten i ögat. Filmen är välgjord och genomtänkt, men känns lite mossig i en del av dialogerna som emellanåt siktar mer på komiska poänger än på att få ihop ett fungerande samtal. Det är nog priset för att få bli underhållen.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.