A Girl Walks Home Alone at Night av Ana Lily Amirpour är en enastående snygg film. Det känns som om varenda scen är planerad för att ge den mest stilrena intrycket. Musiken har också den valts ut med omsorg för att matcha bilderna och filmens stämning is stort. Bara en sådan liten detalj som att förtexterna är gjorda med en Clarendon-variant till typsnitt är ett tecken på att designen är viktig. Därför är förstås filmen svartvit. Och alla talar persiska.
Filmen utspelar sig i Bad City, en folktom stad någonstans i Mellanöstern. Arash ser cool ut, sedan stjäl han en katt som han tar hem i sin fina Chevrolet. Pappa är heroinist och är skyldig en onding pengar. Ondingen tar då bilen, men blir senare på kvällen uppäten av en vampyrflicka. Arash och vampyrinnan träffas och tycke uppstår.
Trots vampyrism och droger och en del ovanligt råa situationer är filmen mest av allt en kärlekshistoria. Många scener är långa utan att egentligen tillföra något, och en del skådespelare känns obekväma i sina roller. Dessutom känns filmen pretentiös, men ändå fylld av klichéer trots alla ansträngningar att vara originell. Det är helt enkelt ibland alldeles för tydligt vilka filmer Amirpour själv gillar. Det blir alltså ganska mycket filmskolefilm av det hela.
Men vad gör väl allt det där när den är så förbaskat snygg.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.