Month: February 2015

Kombinationen av sorg och bitterhet kan få människor att göra de mest oväntade saker. När libanesen Samir Mustaf, som arbetat som datorvirusexpert vid MIT, finner sin dotter, fru och svärmor dödade av en israelisk klusterbomb fångas han upp av Hizbollah. Han hjälper dem genom att skapa världshistoriens mest sofistikerade datorvirus, som släpps lös för att fullkomligt slå ut Israels ekonomi, och även ekonomin i stora delar av resten av världen som en extra bonus. Viruset får namnet Mona som minne efter Samirs dotter.

Kombinationen av kärlek och oro kan få människor att göra de mest oväntade saker. När KTH-professorn Eric Söderqvists ansträngningar att skapa ett system där man kan styra en dator via ett gränssnitt kopplat direkt med hjärnan efter flera år äntligen bär frukt, låter han sin fru Hanna provköra systemet, som bär namnet Mind Surf. Efter ett olycksaligt besök på en Monabesmittad webbplats blir Hanna mycket svårt sjuk, och Eric blir övertygad om att hon på något vis har smittats av datorviruset. Det enda sättet att rädda Hannas liv är då att på egen hand försöka leta upp virusets skapare och därmed på något sätt få tag i ett fungerande antivirus.

Grundintrigen i boken Mona av Dan T Sehlberg (debutbok) är så pass långsökt att till och med de flesta av personerna i boken reagerar på det. Det hindrar inte boken från att stundtals vara riktigt spännande. Sehlberg har en behaglig ledighet i språket som livar upp texten en hel del och ger den en personlig särprägel, som exempelvis den här fantastiska lilla passagen:

Den tryckande luften var varm och full av utland.

Å andra sidan användes en del tekniska och medicinska termer lite slarvigt här och var, (exempelvis berikat gentemot anrikat uran) vilket störde mig en hel del mer än vad det förmodligen egentligen borde göra. Dessutom påstår Eric under en föreläsning i bokens början att det finns tjugo miljoner döva bara i USA vilket är en rent ut sagt orimlig siffra.

Som vanligt i spänningsromaner slås jag hårt av funderingar kring varför en del personer i Mona gör de val som de gör när den naturliga reaktionen skulle vara att göra något helt annat. Men om de gjorde det rimliga skulle förstås boken bli löjligt kort och de elaka skulle ha vunnit en enkel seger. Så kan man ju inte ha det. Det är därför jag inte skriver spänningsromaner.

Man borde kanske ha studerat en smula psykologi när man hade chansen i gymnasiet, men filosofin lockade så mycket mer. I sådant fall hade jag förmodligen fångat upp så många fler anspelningar på personer, begrepp och idéer i boken Freudland av Mattias Leivinger än vad jag faktiskt gjorde. Det gör emellertid ingenting, eftersom boken fungerar gott ändå.

Freudland inleds när bokens huvudperson, Freud, häftigt vaknar upp ur en synnerligen obehaglig dröm. Han utgår från att han tagit sig en tupplur under en solskenspromenad, men tycker att det är lite konstigt att han i stort sett inte kommer ihåg något annat än sitt eget namn. Han finner vad som tycks vara hans hem, men det är något som inte riktigt stämmer med tillvaron. När krigaren Jung dyker upp på scenen inleds en rad händelser som leder till ett närmast episkt äventyr för vår vän Freud. Eller åtminstone ett surrealistiskt äventyr. Kanske till och med ett psykologiskt drama på någon nivå.

Som äventyrsroman är Freudland riktigt spännande, och som spänningsroman är den tämligen äventyrlig. Boken har många fina poänger även om man bortser från psykologianspelningarna och som läsare är det närmast omöjligt att lista ut vart handlingen är på väg. Miljön är också uppfriskande med blandade inslag av fantasy och moderniteter. Tempot i berättelsen är lite för varierande för min smak – ibland rusar handlingen framåt och ibland står den i det närmaste helt stilla – men i stort sett är boken en riktigt trevlig bekantskap. Det är en bok jag tycker om. Jag hoppas på mer från författaren, för den här debuten ger mersmak.