Jag läser ytterst sällan deckare, så jag blev lite överraskad när jag fick Vindsjälar av Mons Kallentoft i julklapp. Dessutom har jag nu efteråt förstått att boken är den sjunde i en serie böcker om Malin Fors och hennes kollegor i Linköpingspolisen, så den här stackars boken verkade ha hamnat hos alldeles fel läsare. Intressant nog var det så att jag trots de dåliga förutsättningarna uppskattade boken till ganska stor del.
Att det är bok långt fram i en serie betyder att det är en stor mängd personer inblandade i berättelsen som inte presenteras särskilt ingående och inte heller har några större roller i det hela. Samma sak gäller ett par händelser som det syftas tillbaka på ett par gånger i boken, men som inte beskrivs alls vad de innebar. Det har gjort mig nyfiken att ta reda på mera om personerna och händelserna, så det är möjligt att jag kommer att leta upp de tidigare böckerna i serien bara för att få veta mer.
Berättelsen i sig var en för mig tillräckligt spännande historia med en rimlig intrig. Boken kändes lite kort, och en ganska stor del av fokus låg bredvid själva brottsfallet och dess utredning. Ett stort tema i boken är vinstdrivande företag inom vården, vilket är ett ämne som är hyfsat aktuellt just nu men jag är rädd kommer att kännas gammalt och dammigt ganska fort. Språket är synnerligen lättläst, men jag var till en början förvirrad av mordoffrets monoler/samtal med läsaren som återkommer då och då i boken utan att tillföra något extra.
Trots bristerna som jag upplevde i boken har den lockat mig till att kanske leta upp de tidigare böckerna i serien för att få veta mer. Det är sig ett gott betyg till den här boken.