Under ett världsomspännande strömavbrott blir den i det närmaste olyssnade östengelska låtskrivaren Jack Malik påkörd av en buss och vaknar upp på sjukhus. Världen han vaknar upp i är inte helt som den brukar vara utan en del små detaljer har ändrats. Viktigast för Jack som låtskrivare är att the Beatles aldrig verkar ha existerat, så då har han plötsligt fått sig en enorm källa av låtmaterial att ösa ur. Samtidigt blir han förstås också en guldgruva för musikindustrin att hugga tag i. Kan han hantera framgången som egentligen bygger på andras verk, och hur ska det gå med flickan han lämnar i England när musikfolket drar honom till USA?
Grundidén i Yesterday är kittlande och inspirerande. Därför känns det konstigt att historien i Danny Boyles film är så pass ordinär. Det är en typisk berättelse om en enkel man vars plötsliga framgångar förvandlar honom till någon han inte vill vara, och han inser att livet inte var så dumt från början. Den är i alla fall trevlig och underhållande, och det är många Beatleslåtar att lyssna till. Även resten av musiken har lånat drag från kända alster, exempelvis tyckte jag mig höra slutklangen till “A day in life” lite då och då. Med filmens bra skådisar, bra musik, skickliga regissör och spännande premiss känns det verkligen som ett slöseri att låta historien vara så beige.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.