Lampedusa är en italiensk ö i Medelhavet som ligger 20 mil från Sicilien, vilket är närmaste kontakt med det övriga Italien. På ön bor det omkring 6000 människor. Lampedusa ligger också bara tio mil från den afrikanska kusten, och det är anledningen till att många flyktingar i undermåliga fartyg siktar på ön som ett första steg in till Europa. Det är det stora antalet olyckor med dessa båtar, och det stora antalet döda i samband med dessa (fler än 15000 vad man vet), som är anledningen till att man känner till namnet Lampedusa. Det är ju annars bara en avlägsen och isolerad avkrok av Italien.
De båda aspekterna av Lampedusa, avkrok och flyktingkatastrof, tar plats i filmen Bortom Lampedusa. Filmaren Gianfranco Rosi bodde under ett år på ön och följde vardagslivet hos lokalbefolkningen, men också sjöräddarnas arbete och flyktingarnas tillvaro. Resultatet är en film som innehåller långa sekvenser som följer på långa sekvenser, där de olika sekvenserna inte verkar höra ihop. Förmodligen är tanken att spegla hur lite vardagslivet på ön egentligen kan kopplas till flyktingarna, det verkar bara vara öns läkare som är med på båda ställena, men för mig känns mycket av filmen mest ganska långtråkigt. Det är egentligen bara under de fruktansvärda bilderna från undsättningen av en flyktingbåt, och när läkaren berättar om hur han ser på situationen, som filmen visar någon närhet. Annars känns det som om den ett kallt avstånd till båda sidorna av livet på ön. Det tycker jag är synd, för det är oerhört viktiga ämnen som jag skulle vilja se större engagemang kring. Därför är det viktigt att få se mera om dem på film.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.