De sju samurajerna

Kiruna filmstudios 70-årsfirande avslutades med ännu en 70-årig klassisk långfilm. Den här gången var det De sju samurajerna av Akira Kurosawa som var på duken, och det är en film som verkligen har betytt mycket i filmhistorien.

Filmens handling inleds i en liten by bland bergen i Japan någon gång på 1500-talet. Ett rövarband är på väg, men i och med att redan plundrat byn bestämmer de sig för att vänta med det för att istället återkomma när de hunnit bärga skörden. Dessa planer hördes av en bybo som kan rapportera dem till resten av byn. Nu måste byborna komma överens om de ska frivilligt lämna en del av skörden till rövarna, eller om den kanske ska kunna slå tillbaka. Beslutet blir att försöka anlita samurajer som hjälp till försvar, och eftersom de inte kan betala med annat än mat måste det samurajerna vara hungriga. Sju stycken samurajer får de ihop, och de ägnar månaderna innan det väntade rövaranfallet åt att organisera byborna, utbilda dem i grundläggande stridskonst, och bygga upp ett fungerande försvarssystem.

Filmen är mycket maffig och lång. Episk är ett ord som skulle kunna användas, men det känns lite slitet. Det krävs en liten provianteringspaus i mitten för att hålla fokus uppe, men det ingår faktiskt i filmen så det är inga problem. Handlingen och anslaget har betytt mycket för senare storfilmer skapas. Dramat och spänningen hålls uppe genom hela filmen, som dessutom är vacker filmad. personligen tycker jag att själva konfrontationen med rövarbandet, när den väl inträffar, blir lite för utdragen. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det är lätt att förstå att filmen fått flera direkta omtolkningar i västernmiljö, såsom The Magnificent Seven, tack vare dess tidlösa grundtema: svaga tar hjälp mot starka ondingar.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.