Month: October 2023

Ibland undrar man vad filmbolagen håller på med när de byter namn på filmer. De kanske tycker det är roligt att förvilla, eller att det kanske lurar någon att betala för att se samma film två gånger. Vadim Perelmans film hette Lektioner i persiska när den först släpptes för att visas på festivaler och i dylika situationer, men sedan dess tycks den oftast gå under namnet Lektioner i överlevnad. Båda namnen fungerar dock utmärkt att ha som titel, men de ger rätt olika känslor om man inte sett filmen.

Filmen börjar 1942 när den unge judiske belgaren Gilles sitter i en SS-organiserad fångtransport. Han byter bort en halv macka mot en persisk bok som en medfånge har med sig. När transporten stannar och det är dags att avrättas ropar Gilles att han är perser, och inte jude, och visar upp boken som bevis. Det råkar falla sig så att kökschefen Koch i det närliggande koncentrationslägret just letar efter en perser; han vill lära sig prata farsi inför sina planer att fara till Teheran efter kriget och öppna restaurang. Gilles talar förstås inte farsi utan blir helt enkelt tvungen att hitta på ett helt språk för att lära det till Koch. Alternativet är ju döden.

Handlingen i Lektioner i persiska är originell, även om temat (allt man gör för att överleva) är tämligen vanligt förekommande i filmer med anknytning till förintelsen. En i mitt tycke lite ovanlig detalj är att filmen inte bara följer Gilles öde, utan även följer med flera av de tyska lägervakterna och officerarna i deras inbördes intrigerande. En del av handlingen känns något överdrivet konstlad, men i det stora hela är filmen ett alldeles utmärkt drama med goda skådespelarinsatser och välgjorda scener.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.

Jan Mikolášek var en tjeckisk örthelare, aktiv runt mitten av förra seklet, som hade som specialitet att diagostisera sjukdomar genom att studera urinprov genomlysta av solljus. Han var mycket framgångsrik och ska ha botat miljontals med människor med sin förmåga att hitta rätt botemedel till rätt tillfälle, inklusive politiska toppar bland de båda totalitära regimer som under dessa år politiskt styrde i centraleuropa. Han hamnade slutligen i onåd hos ledningen i Tjeckoslovakien, där han sågs som en charlatan som lurade av den fattiga befolkningen deras små slantar, och han plockas slutligen in till rättegång.

Agnieszka Hollands film Charlatan påstås i eftertexterna löst bygga på Mikolášeks liv, och det där ordet “löst” är ju svårt att förhålla sig till. Hur mycket är egentligen påhittat och hur mycket är sant? De stora dragen i historien bör man kunna lita på, men sanningshalten i allt det andra är inte helt klar. Filmen inleds i mycket makligt tempo med en lång inblick i det dagliga arbetet för en populär helare, med hundratals bönder i kö med sitt urin i små glasflaskor. Filmen tar egentligen fart först då polisen fängslar honom, och via förhören ger hans bakgrundshistoria genom en serie tillbakablickar. Det är intressant att följa med hur en trädgårdsmästarson, genom krig och olyckor, finner sitt kall och utvecklar sina helande förmågor.

Filmen är hantverksmässigt mycket välgjord, men jag finner det lite märkligt att den inte riktigt verkar vilja ge någon tydlig bild av huvudpersonen trots att den i stort sett är en biografi. Han framstår som rätt lynnig och småsint trots sin uppenbart goda sidor, och vid ett par tillfällen närmast djupt egoistisk. Det är å andra sidan den typen av detaljer som håller intresset uppe för filmen. Den skulle annars riskera vara helt utan motstånd för åskådaren och sedan bara glömmas bort efter ett par dagar.

Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.