Några väl valda ord ur Ibsens Byggmästare Solness inleder Noah Baumbachs While We’re Young. Orden handlar om de äldres fruktan för ungdomar, men också om deras egen längtan efter ungdom, de sätter förstås även tonen för hela filmen.
Josh och Cornelia är ett New York-par som har passerat 40-årsstrecket. Han regisserar och hon producerar dokumentärfilmer, och de lever som alla intellektuella verkar leva i den stora staden med lagom nära vänner och lagom självupptagenhet att fylla dagarna med. Efter en filmföreläsning får de kontakt med ett par i 25-årsåldern som lever precis så bohemiskt som de själva egentligen skulle vilja göra. Det tänder åter gnistan hos Josh och Cornelia, och de börjar ta efter den ungdomliga livsstilen och pulsen. Än är det väl inte för sent att leva livet? Och ungdomarna blir bjudna på mat och får fart på karriären genom nytillskott i sina kontaktnät.
Självklart handlar allting om att bygga illusioner på olika sätt, både för sig själv och för andra. Filmen balanserar skickligt mellan humor och svärta, patetik och allvar. Väldigt tydligt talar den också om att gränsen mellan det ärliga och det tillrättalagda inte behöver vara så skarp. When We’re Young känns mycket samtida, faktiskt så till den grad att jag undrar om den kommer att åldras väl. Det gör förstås inget eftersom det ju var just i dag som jag såg den. Och tyckte om den.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.