Genom att vara medlem i Kiruna filmstudio får man tillfälle att se filmer man redan sett för länge sedan. Det gör att man lätt börjar tänka på annat under filmen. Den hände den här veckan när Luc Bessons tjugotvå-åriga Léon stod till buds.
Léon är en stillsam man som lever för sig själv i en lägenhet i New York och pysslar om som krukväxt. Det jag kom att tänka på är att den beskrivningen även skulle passa in på mig om man byter stad till Kiruna och ökar antalet krukväxter. Vad grannarna inte vet är att Léon arbetar som effektiv yrkesmördare. Är det möjligt att mina grannar tror att jag har samma jobb?
I filmen får Léons granne besök av onda elakingar. Hela familjen skjuts ihjäl utom den 12-åriga Mathilda som söker skydd hos Léon. När hon upptäcker hans yrke vill hon att han ska lära upp henne så att hon kan hämnas.
Filmen har egentligen rätt många skavanker. Luc Besson målar upp ett New York som han föreställer sig att det ska vara, inte som en verklig plats utan närmare någon slags mytisk och våldsam alternativ verklighet. Våldsam är filmen minst sagt, och en del gravt överspelande från de flesta utom de båda huvudrollerna finns det. Men det känns också som en film som formade mycket av filmstilen under andra halvan av 90-talet. Det är en fin rytm i historien och musiken ligger hela tiden med och bidrar till stämningen. Historien är så stilren att den skulle kunna fungera i många andra miljöer än New York, det är nästan lite Shakespeare-aktigt. Den är tidlös.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.