Idag är dagen som dr Brown och Marty McFly åkte (har kommit att åka, kommer att ha åkt) till när de de for till framtiden efter att ha räddat sin egen samtid år 1985 i Tillbaka till framtiden del II, och därför har ett större filmbolag sett till att Robert Zemeckis något röriga filmuppföljare visas på ett otal platser just idag. Därför har också jag sett filmen just idag trots att jag redan sett den förut, men det var i alla fall första gången på stor duk.
Poängen med att se filmen idag är att jämföra den gamla framtiden med dagens verklighet. Det är lite tråkigt att så mycket av det 2015 som är med i filmen inte finns i verkligheten – framför allt skulle det vara praktiskt med de små portabla fusionsreaktorerna som man kan med i bilen, men även luftkuddebrädanskulle vara trevlig. Å andra sidan har vi nu egna självständiga mobiltelefoner, och behöver inte dela nummer med hela familjen. Filmen i sig är fortfarande lagom underhållande, men en del specialeffekter har inte åldrats väl. Många smådetaljer, framför allt i scenografin, är väl genomtänkta, men en del större spår i handlingen håller inte riktigt ihop (det gamla “varför gör de inte så här istället”).
Det är i alla fall härligt att känna att vi nu lever långt in i framtiden, och att vi strax till och med har den bakom oss.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.