Claude och Marie Verneuil är ett par av den finare klassiska franska sorten. De bor i ett fint hus i Chinon och har fyra vackra döttrar. När en av döttrarna gifter sig med en muslim är det lite besvärande eftersom Claude och Marie egentligen velat se någon som liknade dem. Nästa dotter gifter sig med en jude, och den tredje med en kines så allt hopp om ett gäng finfranska barnbarn står till den yngsta dottern. Visserligen är mannen hon vill gifta sig med trevlig och katolik, men han råkar också komma från Elfensbenskusten. När det blir dags för bröllop så reser brudgummens föräldrar till Frankrike och kulturkrockarna flödar över.
Javisst är Bröllopskaos en fransk buskis där mycket av den bärande idén är att det är roligt med fördomar. En gång i tiden vandrade jag på Gävles gator med ett plakat som sade “Fördomar furdummar”, och det tycker jag fortfarande. Philippe De Chauverons film skulle kunna vara riktigt rolig om den hade kännts mera hjärtlig. Nu tycker jag att den mest radade en lång rad ganska billiga poänger efter varandra. Det är visserligen riktigt underhållande ibland, som god buskis ska vara, men jag känner ändå en ganska unken eftersmak efter filmen. Det hjälper inte heller att samtliga karaktärer är tämligen endimensionella och ointressanta.
Eftersom jag bodde i drygt ett år i Région Centre, som tydligen för åtta veckor sedan bytt namn till Région Centre-Val de Loire, så var det lite trevligt få i sig lite lantlig fransk Loiredalssmåstad igen. Jag har druckit en hel del Chinon-vin. Det är bra.
Filmen sågs via Kiruna filmstudio.