Jenny är elva år. Hon har ett trevligt liv i Minnesota där hon bor med sina föräldrar och spelar ishockey på fritiden. Det sker förändringar i tillvaron när familjen flyttar till San Francisco, vilket leder till ny miljöer och ny skola. Det är jobbiga förändringar för en liten flicka, men kanske inte så intressant att göra film av. Därför ger vi oss in i Jennys hjärna för att se vad som händer där inne. Vid kontrollpanelen sitter fem förkroppsligade känslor: Rädsla, Avsky, Ilska, Vemod och inte minst Glädje som är den dominerande känslan. Tillsammans styr de Jenny genom livet, och ser till att sortera långtidsminnen och kärnminnen för att hålla Jenny frisk. Tyvärr leder flytten till en stora bekymmer då vemod sprider ut sig okontrollerat och skapar familjekris och någon slags kortslutning i hennes inre. Kan Jennys inre värld styras upp igen?
Den animerade filmen Insidan ut av Pete Docter beskriver de själsliga funktionerna i hjärnan, själva mjukvaran, på ett riktigt underhållande sätt. Filmen är fylld av många listiga visuella detaljer, men den gör också ett försök att hyfsat noggrant förklara hur en personlighet byggs upp, och hur den kan påverkas av erfarenheterna som livet serverar. Jag kan till och med kalla filmen inspirerad, när både hjärta och hjärna är inblandade. Den lider tyvärr en smula av att den har en mycket bred tänkt målgrupp, med tydlig inriktning mot de yngre, så den blir ganska spretig, och även stundvis lite väl gapig. Men roligt hade i alla fall jag av de känslomässiga kaoset som uppstod.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.