Året är 1953 och Paris-kommisarien Maigret har en tung tid. Han saknar matlust, och hans läkare har beordrat honom att sluta röka sin älskade pipa. Tyvärr finns det vissa som har det värre. En ung kvinna hittas knivstucken och med bruten nacke i en park, men saknar identitetshandlingar. Det enda polisen, med Maigret i ledningen, till att börja har att gå efter är det faktum att hennes aftonklänning är alldeles för exklusiv jämfört med resten av hennen uppenbarelse.
Patrice Leconte har med Maigret tolkat en av de många klassiska deckarhistorierna av George Simenon, och filmen är påfallande ointressant. Den ser bra ut, ganska mörktonad och stillsam, men annars är historien tämligen rak. Ledtrådarna leder steg för steg fram till att brottets bakgrund klargörs, och det utan några egentliga överraskningar längs vägen. Filmen blir därmed lite tråkig och det finns heller ingenting speciellt att minnas av filmen.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.