Filmfestivalen i Kiruna har gått lite hackigt de senaste åren, men den lever i alla fall vidare. Årets premiärfilm var Ali Abassis tämligen omtalade The Apprentice, som ju känns lämpligt och passande i tid i och med gårdagens presidentval i USA.
I filmen får vi följa Donald Trumps väg från från att vara en ung man med en stark vilja att slå sig fri från sin pappa fastighetsmagnaten till att själv bli rik och berömd. Nyckeln till utvecklingen tycks vara mötet mellan Trump och den fullständigt skam- och samvetslöse advokaten Roy Cohn, som formulerar de tre regler som Trump därefter framgångsrikt har följt: 1. Attackera, attackera, attackera. 2. Erkänn ingenting och förneka allt. 3. Oavsett vad som händer, hävdar du seger och erkänner aldrig nederlag. Det har ju onekligen gått rätt bra för Trump.
Filmen är i sig rätt fascinerande. Rent estetiskt följer den med tiden som den skildrar, så det är grovkornig film från sjuttiotalet, och mer videofilmsliknande genom åttiotalet. New York känns extra nedgånget och skitigt, och de rika partajar som besatta. Det är ett riktigt driv i berättandet. Men någonstans halvvägs in i filmen, när Cohn börjar förlora kontrollen över Trump och han inser vilket monster han skapat, så tappar även filmen sitt fokus en smula. Abassi smaskar på med detaljer som våldtäkter, mygel, piller, impotens, plastikkirurgi och fettsugningar, så pass mycket att det man storknar. Jag måste i alla fall särskilt betona hur skådespelaren Sebastian Stan lyckats fånga Trumps sätt att prata och röra sig så att det blir riktigt bildlikt, samtidigt som det är en människa och inte bara manér.
Filmen sågs på Arctic Light Filmfestival, Kiruna.