Kiruna filmstudio fyller i år 70 år, och det firades med en liten jubileumsserie den sista helgen i oktober. Den inledande filmen var Jag stannar tiden av Gunilla Bresky, och hon fanns själv på plats för att prata en liten stund om den vilket verkligen uppskattades.
Filmen bygger på krigsfotografen Vladislav Mikoshas egna bilder och ord från andra världskriget där han berättar om sitt arbete och sina upplevelser. Han älskar film och utbildar sig i Moskva för att bli Moskva. I samband med tyskarnas anfall mot Sovjetunionen hamnar han plötsligt mitt i kriget där han först skildrar det som händer vid Svarta havet; framför allt Sevastopol och Krim, och sedan får följa en konvoj från Arkhangelsk till London, och senare New York. Den resan fortsätter genom USA till Hollywood där han bjuds in till filmgräddan. Sedan återvänder han till kriget och kan filma när det vänder.
Texten kommer från hans dagböcker, som är poetiskt skrivna (eller kanske poetiskt översatta), och bilderna är som sagt till största delen hans egna. Det ger det hela ett fint autentiskt anslag, med just den där känslan av att man inte har någon som helst koll på vad det är som egentligen händer när man befinner sig mitt i händelserna centrum. Det är ju så lätt att göra analyser efteråt när man har så mycket mer fakta att gå efter. Filmen är därför ett lyckat tidsdokument som är givande att se.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.