Systrarna Marie och Ninni, Harrys döttrar, har blivit gravida för första gången i stort samtidigt och de planerar tillsammans för sina kommande barn. Glädjen förvrids till sorg för Ninni när hennes dotter dör kort innan förlossningen, och det samma dag som Maries lyckade förlossning. Situationen leder till starka spänningar mellan systrarna, och avundsjuka, familjehistorier kring psykisk ohälsa och annat, samt urgamla hemligheter som funnits under ytan börjar bubbla upp och ställa till det för de inblandade. Vad hände egentligen med systrarnas mor, Harrys fru?
Det är lite svårt att få grepp om Richard Hoberts Harrys döttrar. Den har väldigt många trådar som drar åt olika håll, och stora delar av historien reds ut under ett samtal alldeles mot slutet av filmen som känns ganska löst kopplat till resten av berättelsen som man då hunnit se. Ambitionsnivån är riktigt hög, men filmen känns inte riktigt helgjuten. Den är i alla fall spännande, och det är riktigt svårt att lista ut vart den är på väg. Det har blivit en del Hobertfilmer för mig det sista året, och den här är nog den bästa av dem jag har sett.
Filmen sågs genom Kiruna filmstudio.